Jag som tidigare varit så stark, hela mitt liv har jag klarat av motgångar.

Men just nu vet jag inte vart jag ska få styrkan ifrån att må bra, även fast det är de jag vill över allt annat.

Hela mitt liv håller på att rasa samman och jag är inte smart nog att göra något åt saken? Då undrar man fasen va som har hänt med sig själv, att man kan tappa bort sig själv. Antar att för eller senare kommer jag hitta tillbaka till mig själv, men då kanske allt redan är försent. 

Har full förståelse för att folk runt om mig tröttnar på mig och hur jag lever, det blir mycket tjat omkring det här.

Jag är så fruktansvärt kär, är verkligen så kär att det gör ont i mitt hjärta, det gör ännu ondare att veta att min sjukdom är det som förstör vårt förhållande.

Känns som jag tappat kontrollen över allt helt, och det gör mig ledsen.

Har pratat mycket om att det är jobbigt att inte känna igen människor som står en så nära, det är värre att inte känna igen sig själv.

Vet inte hur lång tid det kommer ta innan jag inser på riktigt att jag behöver hjälp, vet heller inte hur lång tid det kommer ta innan jag hittar tillbaka och finner styrkan jag behöver. Jag vet att den finns där, jag måste bara gräva lite djupare.

Amanda

This is my reality.