aldrig någonsin visat någon den här bilden .. sanningen.

Att veta att jag aldrig mer kommer få se dig, röra dig eller se dig le gör ont. Riktigt jävla ont. Kommer sakna dig väldigt länge, 9 fina månader sen blev det inte mer. Har minnen.. Får se tillbaka på hur lycklig jag har varit. kommer alltid att älska dig, du är en så stor del av mitt liv. Nu måste jag släppa taget.

Ibland vill jag slå dig i huvudet så hårt så du får lida och känna smärta som jag gör varje dag.

Idag var jag på röntgen och det gick kanonbra, det var grymt obehagligt att ligga med något tungt på magen bara.

Min lillasyster Johanna och hennes pojkvän var med mig på sjukan så jag behövde inte känna mig ensam.

Har kommit in i en period där jag verkligen HATAR att äta igen, det suger för jag var på god väg för några veckor sen.

3 dagar kvart till flytt och jag längtar ! <3

Laddar upp en del bilder sen.

Amanda

Nu börjar jag bli riktigt nervös inför imorgon, hatar att visa min kropp och nu måste jag ligga halvnaken för jäkla röntgen. Har tur ändå att min lillasyster följer med mig imorgon så jag slipper gå dit ensam, men kanske trist att jag måste käka laxeringsmedel för att tömma tarmen, jag som precis slutat med såna piller.

Fick även svar från kirurgen idag om att jag ska vända mig återigen till landstinget för att se om dom vill betala för min kroppsrenovering, vill verkligen få det överstökat och se ut som den 21åringen jag är.

Nu är det 4 dagar kvar tills jag och Sergiy flyttar! 

Längtar så jag blir tokig <3

Amanda

I 2 veckor har jag stått och packat eftersom vi ska flytta till Finspång om 5 dagar, känns som att det kommer bli väldigt stressigt. 

På Fredag ska jag åka o göra röntken på mina njurar, kolla upp så jag inte har njursten.

Har även skrivit till en kirurg och pratat om mina problem med min kropp, att jag vill få väck all överskottshud överallt.

Vet inte än om jag kommer vara en lämplig kandidat för att opereras, det återstår att se.

Nu ska jag knalla ut på promenad i det kalla vädret!

Amanda

Jag som tidigare varit så stark, hela mitt liv har jag klarat av motgångar.

Men just nu vet jag inte vart jag ska få styrkan ifrån att må bra, även fast det är de jag vill över allt annat.

Hela mitt liv håller på att rasa samman och jag är inte smart nog att göra något åt saken? Då undrar man fasen va som har hänt med sig själv, att man kan tappa bort sig själv. Antar att för eller senare kommer jag hitta tillbaka till mig själv, men då kanske allt redan är försent. 

Har full förståelse för att folk runt om mig tröttnar på mig och hur jag lever, det blir mycket tjat omkring det här.

Jag är så fruktansvärt kär, är verkligen så kär att det gör ont i mitt hjärta, det gör ännu ondare att veta att min sjukdom är det som förstör vårt förhållande.

Känns som jag tappat kontrollen över allt helt, och det gör mig ledsen.

Har pratat mycket om att det är jobbigt att inte känna igen människor som står en så nära, det är värre att inte känna igen sig själv.

Vet inte hur lång tid det kommer ta innan jag inser på riktigt att jag behöver hjälp, vet heller inte hur lång tid det kommer ta innan jag hittar tillbaka och finner styrkan jag behöver. Jag vet att den finns där, jag måste bara gräva lite djupare.

Amanda

This is my reality.