Frida

29 juni 2012 14:18

Jag tror på dig Amanda. :) Finns här även om vi inte känner varandra så bra. <3

amanda edengren

29 juni 2012 14:20

Tack så mycket, det värmer!

sanna

29 juni 2012 14:26

Hej tjejen. först och främst: VAD MODIG DU ÄR ! modigt att våga berätta, att erkänna sin sjukdom är första steget emot att bli frisk. min fråga är mest om du tagit dig tid till att bearbeta Varför du gick upp i vikt ifrån början? Vad det var som utlöste det? och vad det är som utlöste att du fick aneroxia, för även om du har fantastiskt stöd av omgivningen så är det viktigt att våga sätta sig ner med alla sina känslor och erkänna för sig själv varför vissa saker exalerade. tror det är viktigt att du pratar med en utomstående, så du inte väger in andras känslor och reaktioner. är superglad för din skull att du vågar ta tag i det och jag tror verkligen på dig ! massa lycka till :) kram på dig.

amanda edengren

29 juni 2012 14:31

Hej! Tack så mycke:) Anledningen till att jag gick upp var att jag inte kunde sluta äta, var ute och åt med min kompis jämt, trodde nog att jag kunde äta som henne och bara för att det inte syntes på henne skulle det inte göra de på mig heller, men vips så stod jag där och vägde över 100kg. I ett tidigare förhållande blev jag väldigt styrd och övervakad, minsta lilla sak skulle han veta, tror det blev att vi jobbade emot varandra, börjde äta mindre, träna mer sen utvecklade jag en rädlsa för mat och har bara blivit svårare att äta med tiden. Kram!

Ida

29 juni 2012 17:54

Lycka till! Jag önskar att du blir frisk snart och håller mina tummar för dig! kram

Monica

29 juni 2012 18:10

Vilken tjej du är. Tufft av dig att dela med dig av din resa. Bra att berätta att det inte alltid blir rätt av att banta. Hoppas verkligen du får ordning på din vikt så att du trivs med dig själv, det är ändå det viktigaste. Är väldigt imponerad över att du fixade denna viktnedgång helt själv, även om det sedan gick för långt. Men du skriver du är envis så jag tror säkert du kommer fixa detta. Du är en väldigt vacker tjej och det var du före du gick ner i vikt med. Att vara smal är ju inte det samma som att vara lycklig. Lyckan sitter i så mkt mer. Skönt du har så mkt stöd runt omkring dig, det underlättar i din kamp.
Önskar dig en skön sommar o hoppas följa dig på din väg tillbaka.

Veronica

3 juli 2012 15:55

Jag tycker att du är jättemodig som vågar skriva om detta! Fortsätt kämpa! Du kommer klara detta! Du klarar allt bara du vill! Du är stark Amanda! Skickar massor med styrke kramar. :)